Historiska Ottenby - byn som försvann

Beräknad tid	ca 2 timmar
Längd	knappt 5km
Svårighet	1/5
Utrustning	Fika.

Vandringen startar vid Ottenby Kungsgård. Här låg den största byn på Öland, den var 19 gårdar stor. I öster låg Sveabodar och söderut låg Kyrkhamn med 900 boende under högsäsong.
Det var ett myller av liv och rörelse. I Kyrkhamn var det livlig handel och ett viktigt stopp på vägen söderut över Östersjön, eller för att proviantera för de skepp som var på väg norrut.
Att det var en viktig plats kan man förstå när likfärden av heliga Birgitta leddes hit 1397.

I mitten av 1400-talet äger en adelsman och riddare vid namn Staffan Bengtsson en av gårdarna. Det är en orolig tid och 1456 intar danskarna med Kristian I i spetsen Borgholms slott, och Staffan Bengtsson ställer sig på Kristian I sida.
Belöningen blev att Staffan Bengtsson förlänades alla kronans gårdar i Ottenby, till sin "hofsind och tjänare" som det stod. Under en del påtryckningar kom Staffan till slut att äga samtliga 19 gårdar i Ottenby.
Oroligheterna i Sverige kulminerar vid slaget i Brunkeberg 1471 där Staffan Bengtsson blir ihjälslagen och Kristian I får åka hem slagen och skadad. Sten Sture d.ä. tar nu beslutet att frånta alla gods tillhörande Staffan Bengtsson då han ansågs vara en förädare. Hela Ottenby tillhörde nu kronan.

Gustav Vasa
1544 beodrar Gustav Vasa slottsfogden i Kalmar att göra en Kungsladugård av Ottenby. Samtliga bönder i de 19 gårdarna avhyses nu och hela byn rivs. Sveabodar, eller Svibo, flyttas och Kyrkhamn ödeläggs. Här ska det levereras kött, ull och smör till slottet i Kalmar. Byarna på södra Öland tyngs nu av omfattande dagsverksskyldigheter.

Johan III
Johan tillbringade mycket tid i Kalmar, och han hade fått berättat för sig att det senaste modet på kontinenten var att ha stora jaktparker för kunglig rekreation. Sagt och gjort så deklarerades Öland kunglig djurgård 1569, all högviltjakt förbjöds på Öland och samma år införskaffades dovhjortar från England och utplacerades i Ottenby.
Tre år senare förbjöds all jakt på Öland, och all fällning av levande träd förbjöds också. Ett brev dikterarades den 10 maj 1572.

Djurgårdsinrättningen betydde stora pålagor på Ölänningarna, virke och ved var tvunget att skeppas över sundet från fastlandet och fogdarna var snabba att ställa folk inför rätta för ha avverkat levande träd.
Karl XI skärper dessutom straffen än mer, och redan vid första förseelsen kunde man dömas till livstids straffarbete på Marstrands fästning.
Först den 12 maj 1801 kunde ölänningarna slippa inrättningen när Gustav IV Adolf beslutade att upphäva Djurgårdsinrättningen på Öland efter vädjan från Ölänningarna.


Vandringen fortsätter över Ottenby gravfält på den gamla riksvägen. Det är Ölands största gravfält, vilket vittnar om Ottenbys storhet, från tidig järnålder till vikingatid.
Vid parkeringen i norr viker vi ned mot stranden och viken som är svart av alunskiffer. Vi går nu längs strandlinjen tillbaka söderut och halvvägs kommer vi till en klint som heter "Juttestupet". Här kan man se de olika lagren av kalksten, lerskiffer, alunskiffer och under vattenytan kan man se sandstenen som hela Öland vilar på. Just här är kalkstensskivan väldigt tunn. Kalkstenen är bildad av korallrev som förstenats efter hundratals miljoner år. Det är 140 miljoner år av avlagringar man kan se här.
När man så småning om närmar sig Kungsgården kan man gå tillbaka till, eller om benen är pigga kan fortsätta söderut och ta sig över hjortstängslet för vidare färd mot fyren.

Observera att Kungsgården är privat område.
God tur!